Sveriges enda museum i en underjordisk försvarsanläggning från andra världskriget
En Svensk Tiger
Stiftelsen Beredskapsmuseet fick år 2002 såsom gåva till museiverksamheten upphovsrätten till verket En Svensk Tiger av konstnären Bertil Almqvists döttrar Åsa och Christina, vars önskan var att verket bevaras med sin korrekta historik till eftervärlden genom Stiftelsens försorg. Stiftelsen åtog sig ansvaret att bevara historiken om bilden och Stiftelsen åtog sig även ansvaret att agera vid missbruk av verket. Frågor om användning av verket ska skickas till Andrée Advokatbyrå, som hanterar samtliga licensfrågor och eventuella intrång i rättigheterna till verket, som även är ett registrerat varumärke.
Beredskapsmuseets butik säljer exklusiva produkter med En Svensk Tiger via postorder och i museibutiken på museet.
Historiken om ”En Svensk Tiger”
Vid andra världskrigets utbrott i september 1939 krävdes förändringar i såväl samhällsorganisation som vardagsliv. Sverige måste ta hänsyn till det politiska och militära läget i världen. För att samfällt styra landet tillsattes en samlingsregering i december 1939. En opolitisk diplomat, Christian Günther, tillsattes som utrikesminister. Högerledaren Gösta Bagge, tillika statsråd och ecklesiastikminister i samlingsregeringen, förklarade situationen på följande sätt i ett tal den 1 maj 1940 på Gärdet i Stockholm:
”Vi ha rullat ihop oss som igelkotten med taggarna åt alla håll. Även stora djur bruka dra sig för att angripa en dylik tingest i onödan. Vi kunna försvara oss och vi komma att göra det.”
Den 6 september 1939 tillsattes den s.k. tremannanämnden av Kungl Maj:t. Nämndens uppgift blev att fungera som statens organ för information. Statens informationsbyrå inrättades på tremannanämndens förslag den 15 september 1939. Svenska Reklamförbundet erbjöd sina tjänster till informationsbyrån i samband med eventuella propagandaaktioner. Reklamförbundet konsulterades redan hösten 1939 av informationsbyrån i samband med en Tystnadskampanj. Kampanjen ansågs nödvändig, framför allt på grund av allt för frispråkiga militärer som enligt nämnden avslöjade mer än vad som kunde anses hälsosamt för Sverige. Tystnadskampanjen pågick under senhösten 1939 med en blågul affisch som främsta reklampelare.
Statens Informationsstyrelse, SIS, ersatte Tremannanämnden och informationsbyrån genom Kungl Maj:t beslut den 26 januari 1940. Instruktion för verket (SFS 60/1940) utfärdades samma dag och trädde i kraft den 1 februari 1940. SIS uppgift var att upplysa, granska, kartlägga och styra den svenska opinionsbildningen och i viss mån även folkopinionen. SIS tillhörde UD.
År 1941 var Sverige omringat av krigförande och ockuperade stater. Neutraliteten var sårbar. Ett förlupet ord kunde skada relationerna och skapa ett ofrivilligt indragande i kriget, något som den svenska samlingsregeringen sökte undvika med alla till buds stående medel. Återigen aktualiserades problemet med frispråkigheten.
Försvarsstabens ställföreträdande chef skickade en hemlig skrivelse till chefen för SIS den 6 maj 1941. Försvarsstaben begärde en ny tystnadskampanj i likhet med den från 1939 och önskade hjälp med kampanjen från SIS. Den här gången var främsta avsikten att informera civilbefolkningen. Ett utkast till kampanj bifogades från försvarsstaben med förslag på hur en vaksamhetskampanj skulle kunna genomföras.
Dagen efter Försvarsstabens skrivelse, den 7 maj 1941, sammanträdde SIS reklamråd. Försvarsstabens skrivelse och PM diskuterades. Reklamrådet beslutade att en brett upplagd reklamkampanj var nödvändig för att uppnå ett tillfredsställande resultat.
SIS skickade ett förslag till vaksamhetskampanj till Chefen för Försvarsstaben den 27 juni 1941. Förslaget hade utarbetats av SIS reklamråd och inlämnats till SIS den 17 juni. SIS påpekade att åtgärderna skulle riktas i första hand mot allmänheten och mot de inkallade värnpliktiga. SIS uppmärksammade samtidigt Försvarsstaben på obetänksamma uttalanden av försvarsanställda. SIS ansåg att Vaksamhetskampanjen skulle komma att bli folkuppfostrande samtidigt som den anknöt till den positiva svenskhetspropaganda som också skulle utföras av SIS. SIS påtalade också att det behövdes extra anslag till Vaksamhetskampanjen och ville att Försvarsstaben skulle ansöka om medel hos Kungl. Maj:t för SIS räkning. Det poängterades från SIS att Försvarsstabens första förslag till kampanj inte kom ifråga om kampanjen skulle förverkligas.
Reklamrådets förslag var att bearbeta såväl civila som militärer, vilka i sin tur förväntades påverka varandra. Kampanjen avsågs vara i sju veckor.
Reklamrådet sammanträdde den 6 oktober 1941 och diskuterade då den nya situation som uppstått avseende Vaksamhetskampanjen. Det framkom att försvarsminister Per Edvin Sköld inte var nöjd med Reklamrådets förslag från den 17 juni. Från regeringshåll önskades en omarbetning av förslaget till en kampanj av karaktären ”allmän förtroendepropaganda” för statsmakterna.
Den 29 oktober 1941 föredrogs de annonsutkast som utarbetats till Vaksamhetskampanjen. Det finns inget nämnt om vilka som utsågs till annonstecknare. BertilA berättade följande historia i dagspressen om sitt inlämnade förslag, en bild på en blå- och gulrandig tiger med texten ”En Svensk Tiger”: Vid överlämnande av förslaget bemöttes den blågula tigern med förtjusning. En fundersam militär sa tankfullt: ”Borde det inte vara ett lejon?” Förslaget med ”EN SVENSK TIGER”, familjen Prate, Spionen lägger pussel och övriga bilder godkändes av reklamrådet samt av de adjungerade militära ledamöterna.
Den 14 november 1941 beslutades genom Kungl. Maj:t att SIS fick 300.000 kronor till Vaksamhetskampanjen, varav 15.000 fick disponeras av Försvarsstaben genom SIS.
Vaksamhetskampanjen startade den 21 november 1941 genom presskonferens och ett radioanförande av historieprofessor Sven Tunberg, SIS ordförande 1940-44. Talet avslutades med orden
”Tig med vad Du vet – tig med vad Du inte vet – blir alltså vår menings dubbla paroll. Var på Din vakt mot allt vad pratmakare heter. Hjälp inte spionen lösa pussel- Slå vakt om Ditt land.”
Morgontidningarna fylldes med ledare om kampanjen, där vikten av att hålla tyst framhölls starkt. Annonser och information om vikten av att hålla tyst om viktiga saker fanns överallt. Den blågulrandiga tigern spreds till caféer, tågkupéer, restauranger, företag, personalutrymmen, på baksidan av alla militära inskrivningsböcker, på resväskor, brevpapper och kuvert och till och med i hemmen som broderi. ”EN SVENSK TIGER” blev en symbol för hela kampanjen och ett starkt minne för alla som upplevde Sverige under beredskapen.
17 december 1941 erhöll alla eftermiddagstidningar en skrivelse från SIS där ÖB manade krigsmakten till vaksamhet. ÖB informerade om vaksamhetskampanjen och dess syfte. Broschyren ”Tystnadskatekesen” presenterades och en bild ur Tystnadskatekesen tecknad av BertilA bifogades till pressutskicket som kliché. 31 december 1941 kom fakturan från Esselte omfattande kostnader för 50.000 ex av affischen ”En Svensk Tiger”, 300.000 bagagelappar med ”En Svensk Tiger” och 250.000 ex av broschyren ”Tystnadskatekesen”.
Den 31 mars 1942 kom första redovisningen av Vaksamhetskampanjens kostnader. Redovisningen var indelad i tre avsnitt; annonser, militär propaganda och affischer. Annonserna omfattade annonskostnader enligt utgiftstablån. Den militära propagandan omfattade betalning till BertilA samt kostnader för tryckning och porto. Affischerna omfattade betalning till konstnärerna BertilA, Nils Ameck, Hubert Lärn, Georg Lagerstedt, Rit-Ola (Olsson-Garland) och Gunnar Lindvall samt tryckkostnader för affischerna. Den 31 maj 1942 sammanställdes en slutlig kostnadstablå över SIS vaksamhetskampanj. Kostnadstablån grundades på verifikationer registrerade i en kassatablå från 31 december 1941. Enligt kostnadstablån fick BertilA 760 kronor för militär propaganda samt 300 kronor för affischer. Utbetalare var SIS.
BertilA använde tigern i ”På Tapeten” vid sex tillfällen under åren 1941–1943. ”På Tapeten” var BertilAs sida i Aftonbladet där han rapporterade om dagsaktuella händelser med hjälp av texter och teckningar. I december 1942 skapade BertilA en ny variant på ”En Svensk Tiger”, den s k tigernålen. Nålen utgavs genom Sveriges Landstormsföreningars Centralförbund till förmån för Landstormspojkarnas verksamhet.
Tidningen Landstormsmannen rapporterade att tigernålen inbringat cirka 6.000 kronor till Landstormspojkarnas verksamhet. Nålen kostade 50 öre ut till kund. Landstormspojkarna erhöll 15 öre per försåld tigernål.
Den 30 juni 1945 upphörde SIS verksamhet genom Kungl Maj:ts beslut den 29 juni 1945. Folkhushållningsdepartementet tog över erforderliga upplysningsuppgifter i ransonerings- och kristidsfrågor avseende folkhushållning. SIS övriga uppdrag avvecklades helt. SIS bibliotek övertogs av UD. SIS arkiv förvaras i Riksarkivet.
Den 24 februari 2022 bröt ånyo krig ut i Europa. Beredskapsmuseet har tagit fram en bild som är tillåten att dela på sociala medier, dvs på Twitter, Facebook etc, av privatpersoner. Bilden som får delas har en tillagd text för att budskapet ska framgå tydligt: Prata gärna, men inte om Försvaret!
