Skånelinjen

Beredskapsmuseet och Skånelinjen

​

Beredskapsmuseet bevarar och visar de 17 restaurerade värnen av Skånelinjen, bevarar och arrangerar bunkervandringar inne i Helsingborg av de restaurerade stadsvärnen och bevarar och visar även den av Beredskapsmuseets återställda Kallakrigsradaranläggningen i Laröd. 

​

Skånelinjen ingår som en naturlig del av utsikten mot havet för skåningarna. Längs med den skånska kusten ser man än idag hundratals lämningar av de 1 063 värn som byggdes under åren 1939-1940 för att skydda Sverige mot fientligt angrepp.

​

Beredskapsmuseets grundare och chef, historiker Johan Andrée, började redan år 1997 att arbeta för bevarande av Skånelinjen, vars bunkrar skulle rivas. 

​

I samarbete med Riksantikvarieämbetet och Helsingborgs stad beslutades till sist att 17 särskilt bevaransvärda värn längs med den nordvästskånska kusten skulle restaureras för visning. År 2000 hölls den allra första bunkerguidningen i Beredskapsmuseets regi. År 2009 genomfördes den officiella invigningen av de bevarade värnen.

​

Om du vill följa med på en guidad visning hittar du samtliga evenemang med länk till biljettköp här på beredskapsmuseet.com. Välkommen!

​

Skånelinjens historia 

​

Skånelinjen byggs

Hösten 1938 ger Försvarsstaben order om rekognoseringar för infanteribefästningar längs med sträckan Simrishamn– Falsterbo. Avsikten är att bygga ett strandförsvar för att kunna möta ett tyskt anfall från havet.

Sommaren 1939 ges order om byggstart längs med Simrishamn-Falsterbo. Små kustvärn (d v s bunkrar i betong) byggs, främst avsedda att användas med kulsprutor och en värnbesättning bestående av sex till nio soldater.

Det strategiska syftet med kustvärn längs med strandlinjen är att de ska utgöra ett sammanhängande eldsystem där avståndet mellan värnen inte får överstiga 1200 meter. På så vis ska varje värns kulsprutor kunna avge eld framför värnet bredvid, detta i en lång obruten kedja av värn.

​

Fram till årsskiftet 39/40 har det i en första byggperiod byggts 271 värn utmed den skånska sydkusten. Andra byggperioden startar redan när den första slutar i december 1939. Nu byggs olika värnsträckningar på utvalda platser runt den skånska kusten, däribland Öresundskusten. Denna byggperiod pågår fram till april 1940 och innefattar 124 värn.

Skånelinjens olika värn i första linjen, utmed Öresunds kuststräckning, börjar byggas i januari 1940. Värnen byggs för att motstå beskjutning av 21 cm artilleri och 300 kg flygbomber. Man befarar att ett eventuellt landbaserat tyskt artilleri på danska sidan kan komma att användas mot den skånska kusten. Samtidigt byggs kompani- och bataljonsförråd tänkta att fungera som mobiliseringsförråd för de beredskapsinkallade soldaterna.

​

Efter den 9 april 1940 forceras byggnationen då krigsrisken anses som störst. Under första veckan i juni 1940 gjuts 16 värn om dagen! Skånelinjen är planerad till tre försvarslinjer.

​

Första försvarslinjen placeras direkt vid kusten för att möta ett eventuellt landstigningsförsök.

Andra försvarslinjen placeras en bit bakom för att kunna ta upp striden om första linjen bryts igenom eller om fienden kommer från annat håll.

​

Tredje försvarslinjen består av ett antal skyddsrum för 24 och 48 man.

Endast mellan Hälsingborg – Viken fullföljs planerna på de tre försvarslinjerna i Skåne. Avgörande för befästningsarbetet är det viktiga strategiska läget med närheten till Danmark och ett eventuellt tyskt anfall.

​

Skånelinjen moderniseras under kalla kriget

För Skånes fasta kustinvasionsförsvar är det i huvudsak beredskapsårens kustbefästningar, som fortfarande ingår i krigsorganisationen. Krigsplacerade värnkompanier bemannar kustvärnen, i övningar med syfte att kunna slå tillbaka ett fientligt kustinvasionsanfall.

En del av värnen som ligger vid strategiskt viktiga hamnar moderniseras under 1960-talet och utrustas med uttjänta stridsvagnstorn av årsmodell m/42 och med 7,5 cm kanon m/41 som värntorn. Gamla värnutrymmen får fungera som skyddsrum.

Värnen får en ny sorts ingångar, ”stötvågsgång”. Liknande upprustning sker även under slutet av 1970-talet då nya pjäsvärn byggs vid kusten med uttjänta stridsvagnstorn av modell m/74, med 7,5 cm kanon som värntorn.

Under 1980-talet finns totalt 61 pjäsvärn i Skåne utrustade med gamla stridsvagnstorn. Vissa av pjäsvärnen, placerade inom Batteri Hälsingborgs närområde, mellan Hälsingborg och Höganäs, samverkar med batteriets eldledningsfunktioner. Främst gäller det att planlägga och samordna öppnande av eld, val av fientligt mål.

För värnkanonernas eldledning upprättas telefonförbindelse från värnen till batteriets närspaningsradar i Laröd.

I början av 1990-talet avvecklas alla kust- och pjäsvärn ur krigsorganisationen. Idag är alla värntorn runt den skånska kusten skrotade, utom värn 740 i Viken, ett pjäsvärn med ett intakt m/42 stridsvagnstorn som värntorn. Pjäsvärnet visas av Beredskapsmuseet vid speciella tillfällen.

​

Skånelinjen avvecklas

Efter år 1990 sker en dramatisk förändring av krigsorganisationen inom nordvästra Skåne. Skånelinjens kustbefästningar avvecklas. Krigsplacerade skyttebataljoner och samtliga värnkompanier med tillhörande mobiliseringsförråd dras in och avrustas.

1992 är uppgifterna för 96 % av 1980-talets militära enheter vid Öresundskusten avvecklade. När regeringen överlämnar proposition 1999/2000:30, ”Det nya försvaret”, markerar detta slutet för det urgamla försvarstänkandet som alltid utgått från att Sverige kan anfallas av en yttre fiende. Följande rader citeras från propositionen: ”…invasionshotet kan avskrivas som den dominerande grunden för totalförsvarsresursernas utformning. Där slås fast att ett invasionsföretag syftande till ockupation av Sverige inte ter sig möjligt att genomföra under de närmaste tio åren, förutsatt att Sverige har en grundläggande försvarsförmåga.”

​

Basfakta om Skånelinjen

– Skånelinjen löpte mellan Båstad och Vieryd (Blekinge)

– Skånelinjen byggdes år 1939 -1940. Renoveringar genomfördes 1943, på 1960-talet och på 1970-talet

– Totalt byggdes 1063 värn

– Värnen var av 12 grundmodeller och 15 typvarianter av grundmodellerna

– Skånelinjens uppgift var att förhindra fientlig landstigning och därmed vinna tid för att kunna mobilisera de egna styrkorna

– Under kalla kriget övergick Skånelinjens uppgift till att vara enbart fördröjande

 

Beredskapsmuseet har bevarat värnen både in- och utvändigt med hjälp från Fortifikationsverket och Helsingborgs stad.

Skyltning längs med kusten har möjliggjorts med stöd från Helsingborgs stad och Länsstyrelsen.

​